Vi träffar konstnären Jess Goldsmith hemma i sitt charmiga hus under de vackra bokarna i Trollskogen utanför Lund. Här bor Jess med sin man och deras ”tusen projekt” både ute och inne. Det odlas i växhus och lådor, målas, byggs och grejas i alla hörn. ”Här blir ingenting nånsin färdigt” säger Jess. Men det är nog inte meningen heller. Här lever de mitt i livet, och mitt i naturen. Allt får vara som det är. Och det är med samma idé som Jess driver sin verksamhet Konstform.
Närheten är viktig
Konstform håller kurser i konst, teater och drama för både barn och vuxna.
”Vi vill vara nära, där folk är”, berättar Jess. ”Det är jätteviktigt för oss. Idag finns vi i Veberöd, Genarp, Dalby, Södra Sandby och Torna Hällestad. Vi är byarnas alternativ till Kulturskolan. Barnen i byn ska kunna gå hit själva och inte behöva skjutsas in till stan. De minsta barnen hämtar vi efter skolan och fixar mellis till dem innan vi sätter igång.”
Jess flyttade till Sverige från England 2015. ”När jag blir intresserad av saker vill jag leva ut det till fullo, och efter att jag sett en pjäs med en dansk skådespelare väcktes mitt intresse för Skandinavien. Så sagt och gjort, jag tog mig till Sverige för att jobba som som au pair. Familjen jag bodde hos tvingade mig att prata svenska vilket jag verkligen är tacksam för. Det gjorde att jag sen kunde söka till Konstkolan i Lund. Jag kom in. Träffade min nuvarande man Isac. Och på den vägen är det” säger Jess och ler.
Den ideella föreningen Konstform vill ge barn, unga och vuxna möjligheten att hitta ett sammanhang, ett ställe där de kan få utvecklas, hitta mening och ha kul, där de får vara sig själva utan krav på prestation eller att det som de skapar tvunget måste bli något, bedömas eller ses av någon.
”Vi jobbar med processen, inte resultatet” säger Jess och fortsätter. ”Vi ställer egentligen bara ett krav. Att testa! Men annars ger vi deltagarna stor frihet. Det stärker självkänslan att kunna påverka och få sin röst hörd. Det betyder något.”
Kreativiteten väcks till liv igen
Konstform har även kurser för vuxna och vi pratar om skillnaden gentemot barnen.
”Det är väldigt inspirerande med vuxengrupperna, de växer på ett annat sätt. Framför allt de som är mest rädda att göra fel eller skapa något de tycker är fult. Det är fantastiskt att se dem känna sig mer och mer bekväma i sina konstnärliga uttryck. De blir som barn igen och vågar testa. Barnen är mer kreativa och spontanta i sig själva, men tyvärr verkar kreativiteten tryckas undan mer och mer med åren. Fram till 10-12 års åldern upplever jag att barnen är som mest fria, man bara kör och testar sig fram. Det gör inget att det inte blir fint, det går ju att ändra. De äldre barnen och ungdomarna kan köra fast lite mer, man har blivit mer medveten och låst i hur det bör se ut. Då gäller det att inspirera dem att våga fortsätta utforska och experimentera, och den energin vill man ju att de ska få med sig ut sen i livet.”
Energi i retur!
På frågan vad Jess själv får sin energi från behövs ingen betänketid ”Jag får massor av energi av de olika grupperna”, svarar hen. ”Det är väldigt sällan jag avslutar kurserna och har slut på energi, det är precis tvärtom. Som konstnär kan man ju bli lite begränsad ibland, men plötsligt får jag syn på något som deltagarna gjort och får nya idéer och inspiration. Och att se alla som deltar och hur de växer hämtar jag också mycket kraft ifrån.”
Hållbart tänk utan pekpinnar
På Konstform får deltagarna möjlighet att prova olika material och att måla med akryl, akvarell och sprayfärg. Men material är dyrt, även om det finns en del stöd och bidrag att få via Lunds kommun. Jess hade dessutom helst velat att kurserna kunde vara helt gratis, så att alla kan vara med!
”Men allt material kostar inte, skrattar Jess, och pekar på sina skåp, fyllda till bredden med kartonger, toarullar, pinnar och påsar. Vi sparar allt! Och det är oftast de grejerna barnen vill skapa med, de vill ha toarullarna! Och jag gillar det själv också, att ge gamla saker nytt liv. Men man får hitta en balans – vi vill samtidigt att deltagarna ska få testa allt inom konsten. Vi behöver kanske inte helt sluta att köpa nytt material, men vi kan tillsammans skapa mer medvetenhet om hur vi använder det. Kan vi tänka på hur mycket färg vi faktiskt behöver klämma ur färgtuben, kan vi måla på andra sidan pappret, kanske lägga den klippta pappersbiten i collage-lådan? Då är ju mycket vunnet, avslutar Jess.”
Läs gärna mer om verksamheten på konstform.nu
